zorraia

Jag fattar inte varför allt blev så här.
Jag brukade alltid vara så jävla stark. Men jag vet inte vad som har hänt mig men jag är som en jävla tönt nu.
Jag följer inte mitt hjärta.
Den hjälper mig inte jag vet inte vad som är rätt eller fel längre. Jag gör ju bara det som blir fel för mig.
Jag trodde att jag hade bestämmt mig innan jag åkte till portugal hur jag skulle ha mitt liv men jag hade fel.
Jag gör ju samma misstag som jag brukade göra förut.
Och någon dag kommer allt komma då kommer jag stå där själv för detta är ju mitt fel man kan ju välja om man vill att sitt liv ska vara bra eller dåligt. Och så som det ser ut nu ser det ju ut som att jag vill att mitt liv ska vara dåligt.

När jag var liten sa jag alltid till min mamma alla killar som är söta kommer ju vara borta när jag blir stor.
Min mamma skrattade heh, och sa till mig att Zoraia när du blir stor kommer du hitta en fin kille. aa sa jag då.
Men jag vet inte  allså.  Allt blir ju bara fel hos mig.
Jag tänker hela tiden allså jag är 18 och har den jobbigaste kärleken någon kan ha. Jag vet ju inte vad jag gör vet inte vart mitt hjärta har tagit vägen. Den var ju där förut. Men har man blivit sårad för mycket ser man inget mer.
Man bara lever livet som den är. Och det är inte bra.

Alla kommer ju någon dag hitta en rätte i livet. Men som mamma säger du är 18 år lev livet för fan.
Sitt inte och va ledsen för att någon gör dig illa. Va glad du har din familj här.
Det som är viktigaste just nu för mig är mitt körkort, skolan och min familj.
Jag håller på nu och försöker få mitt körkort. Om jag verkligen tror på mig själv så kommer jag få den.
Jag har sakt till mig själv jag ska ha den innan jag har slutat skolan.
OCH DET SKA JAG FÅ OCKSÅ.